Tidigare: Suss pratade på om festen och om killarna hela vägen tillbaks till skolan.
Jag lyssnade bara med ett halvt öra. Det enda jag hade på tankarna var hur jag hade reagerat när Alex sagt att jag var söt.
Så himla löjligt. Sådär kunde man ju inte hålla på när man hade en pojkvän och särskilt inte när man hade den finaste pojkvännen i världen.
Jag öppnade mobilen och behövde inte bläddra långt. Jag stirrade på numret som stod på skärmen i några sekunder innan jag snabbt tryckte till med tummen.
Sådär, raderat.
Liam
Det var mitt på dagen och jag låg i soffan och zappade mellan kanalerna, Ashley låg i mitt knä och med en kvick blick över hennes axel kunde jag se att hon var inne på Instagram.
Hey, sa jag dovt, medan jag smekte henne över det mörka håret.
Hon vände sig om, placerade mobilen på soffbordet och lade sig på mage med sitt ansikte bara några centimeter ifrån mitt.
- Tröttnat på ”Phineas och Ferb”? Frågade hon mig med ett flin.
- Nee, bara distraherad av annat, svarade jag med flirtigt tonfall.
- Jaså? hon kröp närmare.
- Mhm, mumlade jag och våra läppar snuddade vid varandra.
Jag lät mina händer smeka hennes rygg innanför tröjan och hon förde sina upp i mitt hår. Våra tungor flätades samman och hon gav ifrån sig en lätt suck av behag.
Ashleys mobil vibrerade på bordet, men hon låtsades inte om den. Jag hoppades att den skulle sluta men signalerna ville inte upphöra.
- Ta det du.
- Hon suckade igen, denna gång av irritation, men satte sig upp och förde telefonen till örat.
- Ashley, svarade hon.
Efter några ”Aha!”, ”Mm” och ”Okej” avslutade hon samtalet och lade ner mobilen igen.
- Vem var det? Frågade jag.
- Bara någon jag och Suss mötte igår.
- Okej.
Ville hon inte prata om det var det ingen mening att fråga ut henne, förresten ville jag bara tillbaks till där vi innan hade slutat.
Ashley
Det var Marcus, killen från Starbucks som hade ringt och än en gång frågat om jag skulle med till festen. Jag hade nästan glömt av det hela, eller åtminstone försökt att förtränga det, men nu visade det sig detta vara utan någon större betydelse.
Egentligen ville jag nog gå och det skulle säkert Liam också velat, jag menar, vi båda älskade att festa loss ibland, det var bara det att jag fortfarande kunde se mig själv rodna efter komplimangen i går och ville inte att något sådant skulle inträffa igen, särskilt inte inför min pojkvän.
- Är du okej? undrade Liam med ett bekymmersamt tonfall.
Jag väcktes ur mina funderingar och svarade att det var jag. När Suss ringde en cirka timme senare och undrade om vi ville hänga med till centrum var vi båda ”på” idéen.
Nere i centrum var det ganska dött, förutom oss fem, Suss, Liam, Noel, Vera och jag, verkade det bara vara ett gammalt par och en ung man med en hund som vågat sticka näsan utanför dörren, en så blåsig dag som idag.
- Vad skulle vi här och göra? klagade Vera. Kan vi inte gå hem till nån istället?
- Jag och Ashley hinner i alla fall inte, svarade Suss hemlighetsfullt.
- Vadå då? undrade Liam, med en frågande blick, mest riktade åt mig.
- Har inte Ashley berättat? Frågade Suss. Vi ska på fest ikväll!
Nu var Liams blick som fastnaglad i mig och han höjde frågande på ögonbrynen.
- Ehm, jo, asså jag hade tänkt berätta, men så visste jag inte vad du skulle säga och så…
- Om jag vill gå på festen?
- Aa, jag menar det är verkligen inte ett måste och…
- Klart jag vill! Avbröt och utbrast Liam. Vart är den någonstans?
- Vi vet inte riktigt men killarna från igår skulle förklara vägen för oss, svarade Suss på frågan som var menad åt mig.
- Var det dom som ringde i morse?
- Mm, eller en av dem, svarade jag.
Liam nickade lite tafatt innan han och Noel gick in i mataffären för att köpa något.
När de inte längre syntes till, frågade Suss Vera om hon skulle med på evenemanget.
Hon svarade att hon inne var på ”festhumör” men att vi kunde fråga Noel, eftersom att hon ändå tänkt hälsa på sin mormor ikväll och gärna gjorde det ensam.
När de båda killarna några minuter senare kom ut med varsin stor colaflaska och en chipspåse i händerna berättade vi om ”Veramormorgrejjen” och Noel var genast med på att träffas ikväll.
Jag och Suss skulle göra oss iordning hemma hos henne, så vi sa hejdå till de andra och bestämde att vi skulle mötas på festen klockan halv tio.
Väl hemma hos Suss slog det mig att jag inte hade hört med mina föräldrar, men fester var inget de brukade säga nej till och de visste att jag tog det lugnt med alkohol och sånt där. För att vara på den säkra sidan skickade jag iväg kort ett sms till mamma.
Inte heller hade jag med mig ombyte för kvällen, men Suss och jag hade samma storlek och delade i stort sätt alla kläder vi hade. Bara vissa plagg var en aning för stora för mig, hon var nämligen ganska mycket längre än mig.
Jag fick på mig en kort klänning i något blommigt mönster medan Suss drog på sig ett par vita shorts över linnet hon redan bar.
Fastän det var höst var det varm och skönt ute och om festen var inomhus, vilket den förmodligen var, skulle det bli alldeles för varmt att ha jeans eller strumpbyxor på sig, bara ben fick det bli.
När klockan närmade sig nio knackade Suss mamma Carrie på dörren till rummet och frågade om vi behövde skjuts. Vi tackade ja och ringde därefter upp Marcus för att fråga om vägen.
Efter flera minuters vägbeskrivning, trodde jag att jag på ett ungefär visste vart killen som skulle ha festen bodde och om det var så, låg festen inte långt bort alls. Kvart över nio hoppade vi in i bilen och efter bara några få fel körningar var vi framme vid huset.
Liam
Vi hade inte väntat länge innan tjejerna dök upp. Jag omfamnade de båda och gav Ashley en lätt puss på munnen. Vi stegade tillsammans, alla fyra, genom det stora husets hall och in i vardagsrummet. Killen som bodde här måste ha det ganska gott ställt tänkte jag när vi passerade vidöppna dörrar med rum fyllda av tv-apparater, hemmabio och ett stort spelrum.
Om man jämförde min och pappas lilla lägenhet mot det här, var det här rena slottet.
Efter att mamma lämnat oss i våras, med sin nya kille, hade det inte fungerat så jättebra där hemma.
Pappa orkade inte ens gå till jobbet alla dagar och flera gånger i veckan hittade jag honom sovandes i soffan med flera öl bredvid sig.
Han hade blivit en helt annan människa sen den där jävla Ben hade tagit plats i vårt liv.
Mamma hade såklart velat att jag skulle komma och bo hos henne och Ben ibland också men det blev alltmer sällan som jag hälsade på. Pappa behövde min hjälp, utan mig vet jag faktiskt inte vad det skulle bli av honom.
Festen var nu i full gång och det öste in folk genom dörrarna. När jag vände om upptäckte jag förfärat att jag tappat bort Ashley. Jag ropade hennes namn, inte så högt jag kunde, vilket skulle blivit pinsamt, utan sådär lite halvhögt, men hon dök inte upp. Jag begav mig till övervåningen där jag hittade Noel tillsammans med Luke från hockeyn. Jag hejade snabbt och undrade ifall de sett Ashley någonstans, men inte heller de hade en aning.
Efter att ha sökt igenom vartenda rum på andra våningen, vilket var många, tittade jag ner för trappan och fick en glimt av ett blommigt klänningstyg, precis ett sådant Ashley bar ikväll.
Jag halvsprang ned för trappan så gott det gick bland alla människor och fann Ashley i armarna på…
Ärligt talat vet jag inte vem killen var, men att han var flera år äldre än oss och hade ett helt klart bra utseende, var inte att tveka om. Han log, hon log. Var detta bara en vän?
Någon hon träffat innan? Kanske var det en av killarna som bjudit hit henne. I vilket fall som helst syntes det på långa vägar att han gillade henne. Han flirtade sådär lite lätt med henne och hon såg, även om jag inte ville erkänna det, ganska smickrad ut.
Jag kunde inte längre förmå mig att bara stå och titta på utan gick fram till de båda och la en arm på Ashleys axel.
- Du försvann. Sade jag.
- Hej! Där var du, jag letade efter dig. Hon lät inte precis jätte övertygad och av det jag hade sett verkade det inte heller så troligt.
- Mm, visst. Hon gav killen hon pratat med en fundersam blick innan hon släppte honom och sa hejdå.
- Förlåt.
- Mm, mumlade jag.
Ashley
Vi sa ”Hej då!” till Suss och Noel, som båda valde att stanna kvar ett tag innan vi tog Liams moppe hem till mig. Mamma hade ännu inte kommit hem, hon jobbade som nattvakt på ålderdomshemmet och pappa var på affärsresa i Sydamerika någonstans och skulle inte komma hem för än i nästa vecka.
Vi hängde av oss våra kläder i hallen innan vi, trötta som vi var, släpade benen efter oss i trappan. Jag sminkade av mig och borstade tänderna snabbt innan jag kröp ner under täcket och in i Liams famn. Han mumlade något i sömnen när jag tyckte mig lite närmare honom. Han var så fin och såg så oskyldig ut där i sängen. Tillslut somnade jag bredvid Liam,
men i tankarna var jag någon helt annan stans.
Ganska kort kapitel, men jaja, kanske kommer göra lite kortare kapitel och skriva oftare istället, vi får se. Vet att det har gått en lång tid sedan jag senast publicerade ett kapitel, men jag ska bättra mig. Puss o kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar