!OBS: Jag har bytt Maddes namn till Ashley och Jockes namn till Noel! Sorry!
Tidigare: Jag frös där jag satt på läktaren och var hyfsat glad över att träningen var slut. Liam åkte fram till mig och jag gick ned för att möta honom. Han lyfte av sig hjälmen och hans panna var blöt av svett. När han andades kom ånga ur hans mun och kinderna var rosiga. Jag sträckte mig över rinken och när våra läppar möttes blev jag varm i hela kroppen.
Liam
Jäklar! Klockan stod på halv åtta och både min och Ashleys första lektion började klockan åtta.
- Älskling, vakna. försökte jag, samtidigt som jag lite lätt smekte henne över kinden.
- Mhmm. Ett dovt mumlande hördes långt nedifrån kudden och hon vände sig på rygg.
- Klockan är halv, viskade jag i hennes öra. Det fungerade.
Hon satte sig kvickt upp i sängen med en förfärad min och jag log åt hur pannan rynkade sig i ansiktet på henne.
- Vad flinar du åt, din tönt? Vi börjar om en halvtimme! Utbrast hon, halvt på skämt, mer på allvar.
- Lite åt skolan och åt Mr. Smith, som kommer att bli rasande när jag klampar in i hans klassrum försenad, men mest åt dig.
Hon knep ihop ögonen och räckte ut tungan åt mig, innan hon drog på sig ett par mjukisbyxor under hennes t-shirt, som egentligen var min, men som vi båda mer eller mindre räknade som hennes och stängde dörren efter sig när hon gick ut från rummet.
Jag kunde höra henne sätta på duschen och förstod att det nog var tid även för mig att börja göra sig iordning.
Fem i åtta hade vi fått med oss allt. Vi halvsprang hela vägen fram till skolan och stannade
inte för än vi såg den jättelika skylten med texten ”Eastwood High ett bra val” på.
Klockan på mobilens display visade 07:55, vi skulle hinna och vi skiljdes åt, olika klassrum, med en lätt puss.
Ashley
Jag mötte Suss på väg till klassrummet där jag skulle ha matte första timmen. Oturligt nog mötte vi även Sofie i korridoren och hon började prata med oss som ingenting, som om hon inte förstod att vi inte ville att hon skulle vara som ett plåster på våra pojkvänner. Hon babblade något om att hon inte alls hade övat på matteprovet, därför att…bla bla bla.
Jag orkade verkligen inte lyssna till henne just nu. Jag var alltför fokuserad på hur jag själv skulle klara testet.
Jag var verkligen ingen sån där som hade topp betyg i alla ämnen och jag var allmänt dålig i skolan, hade redan fått gå om ett år i sjunde klass, vilket inte var det roligaste delen av min skoltid.
Ännu värre var att Sofie fått göra samma sak som mig. Av någon mycket märklig anledning, ödet kanske? Hade vi väldigt lika scheman och också därför de flesta lektionerna tillsammans
Liam och Noel var båda ett år äldre än oss andra och därför gick de deras sista år i år, Suss, Vera och Zac var Juniors och jag och Sofie hade tre långa år kvar.
Jag och Liam hade inte pratat om det där så mycket, antagligen på grund av att vi inte ville tänka på det, men vi skulle ju bli tvungna snart. Hur skulle vi göra när han började på college? Skulle han flytta hemifrån? Skulle jag flytta med honom? Det var alla frågor som jag ofta på kvällarna när han somnat låg och tänkte på.
Vi hade varit tillsammans i ett år snart. Trots det hade våra vänner, utom Suss, och familjer bara vetat om förhållandet några månader.
Jag kan fortfarande inte förstå hur vi kunde hålla det hemligt så länge.
- Tiden är slut.
Mr. Marshals röst fick mig att hoppa till där jag satt i bänken, lutad över provet.
Jag hade lyckats svara på alla uppgifter, men jag var osäker på flera.
Jag hade ju pluggat i fler veckor inför det här, varför gick det aldrig bra för mig? När jag packat ihop mina saker och kommit utanför mattesalen väntade Suss utanför.
- Hur gick det? Av att döma Suss beteende, hon bokstavligen hoppade upp och ned på stället, kunde man se att hon var allmänt upphetsad och nyfiken på att få veta.
- Nja, jag klarade tiden, men jag vet inte om svaren var de bästa precis.
- Jag håller tummarna för dig.
Alltid lika positiv och stöttande. Egentligen var det konstigt att vi var så bästa vänner. Jag menar, det är ju inte konstigt att man vill vara vän med Suss, men med mig? Seriöst, det måste ju vara fel på människor som vill umgås med halvt deprimerade och sura människor som mig.
Okej, jag var väl kanske inte alltid sur, men det hände ganska ofta att jag var den som inte ville följa med ut och festa, åka iväg till något, mina vänner tyckte, var ett roligt ställe eller utföra någon aktivitet.
Efter ett antal lektioner var det dags för lunch. Här på Eastwood hade var och en två timmars lunch, det spelade ingen roll i vilken klass man gick i, tiden och längden på lunchen var den samma.
Vi bestämde oss för att gå och leta reda på de andra, för att se om de skulle med till Starbucks inne i centrum.
När vi äntligen hittade Liam och Noel, efter nästan precis tio minuters letande, stod de vid sina skåp och pratade.
- Hej, hej! Sa jag och Suss i samma mun.
- Tja, svarade killarna och Liam omfamnade mig med en varm kram.
- Hur gick provet babe? Frågade Liam mig.
- Jag vet inte, sådär, jag hoppas jag klarar det.
- Det vet jag att du gör.
Vad jag älskade den här killen. Jag gav honom en lång kyss.
- Skaffa ett rum, retades Suss.
- Sure! om det är vad ni vill så. Liam blinkade åt mig.
- Jag vet precis vad vi kan göra där. Jag fnös till och tryckte mig ännu lite närmare honom.
- Gross, nej tack, vi vill inte veta mer om ert intima privatliv, utbrast Noel, med en skämtsam ton.
Vi berättade för killarna vart vi skulle och frågade om de skulle med, men båda två var tvungna att plugga engelska och bestämde sig för att de kunde köpa varsin baguette i kiosken på skolan.
- Aja, vi ses sen. Vi höjde våra händer till hälsning och de vinkade tillbaks.
På Starbucks
När vi slått oss ned vid ett bord inne på bådas favoritkafé och beställt varsin smörgås och varsin cappucino, kommer två, ser ut att säkert ha gått på college ett tag, killar fram till oss.
- Hej, sa den ena killen, en aning kortare än den andre och med ljust hår.
- Hej, svarade vi. Vilka e ni?
- Jag heter Marcus svarade den kortare och visade upp en helt perfekt tandrad när han log och sträckte ut sin hand mot mig.
Han såg ut att kunna vara modell för något klädesmärke men verkade inte som någon självupptagen, ”stå och titta sig i spegeln i flera timmar” kille.
- Ashley!
Den andra lite längre killen var helt klart snygg han med, med det lite halvlånga mörka håret och jag visste att Suss skulle falla pladask för honom. Långa mörka killar var lixom hennes ”grej”.
Hon var själv ganska lång, blont hår ner till midjan och super söt, med ett sådant utseende som killarna föll för och just nu singel. Japp, hon skulle helt säkert smälta för killen som visade sig heta Alex.
Vi frågade om de ville slå sig ned och det ville dem gärna. Vi pratade om lite allt möjligt och bytte telefonnummer kors och tvärs.
När Alex skrev in sitt nummer på Suss mobil, kunde jag se hur färgen på hennes kinder skiftade till en rödare nyans och jag kunde inte hindra att mitt ansikte sprack upp i ett enda stort fånigt leende.
- Hey, Ashley! Marcus lutade sig lite för nära mig. – Du är jäkligt söt när du ler.
Jag kunde inte hjälpa att även mina kinder började hetta innan jag harklade mig och tittade menande på Suss för att få henne att förstå att det var dags att gå.
Hon förstod genast vad jag ville, gud vad jag tyckte om henne.
- Vi borde gå nu, vi ska tillbaks till skolan. Ursäktade sig Suss för Marcus och Alex
- Okej, vi kanske ses, svarade Alex.
- Mmm, kanske det mumlade jag till svar.
När vi nästan var ute genom dörren ropade Marcus på oss och vi vände oss halvt om.
- Vad?
- Det är fest hos en kille vi känner imorgon kväll. Ni kan ju komma om ni vill, asså ni får gärna ta med några vänner förstås.
Jag var precis på väg att tacka nej när Suss ivrigt svarade att ”det ville vi gärna”.
- Vi ringer, hojtade Alex.
Vi vinkade hejdå och dörren gick igen bakom oss.
- Shit vad kul!
Suss pratade på om festen och om killarna hela vägen tillbaks till skolan.
Jag lyssnade bara med ett halvt öra. Det enda jag hade på tankarna var hur jag hade reagerat när Alex sagt att jag var söt.
Så himla löjligt. Sådär kunde man ju inte hålla på när man hade en pojkvän och särskilt inte när man hade den finaste pojkvännen i världen.
Jag öppnade mobilen och behövde inte bläddra långt. Jag stirrade på numret som stod på skärmen i några sekunder innan jag snabbt tryckte till med tummen.
Sådär, raderat.
Hoppas kapitlet blev hyfsat, han inte riktigt kolla igenom stavfel o sånt, ville bara få det upplagt, sorry för att jag har dröjt och ändrat några karaktärers nam :( Men jaja, som sagt hoppas att det blev någorlunda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar