Kapitel 1- Lost in confusion, like an illusion

 Justin

Med ett flertal ordningsvakter både framför och bakom, klev jag tillsammans med min livvakt och Scooter (min manager) ut genom den svarta Pickupen. En smal väg hade banats genom mängden av skrikandes och gråtandes tjejer, Beliebers. Jag kunde fortfarande inte, efter hela fyra år, förstå hur de kunde stötta mig så mycket som de gjorde, helt otroligt. Med en kort vinkning bakom mig ökade ljudnivån, vilket inte borde vara möjligt, plötsligt ännu mer, innan jag var inne i byggnaden. Glasdörrarna var tjocka, men trots det hördes skriken in.

Jag log lite för mig själv innan Scooter gick för att prata med receptionisten. Ibland kändes det fel att inte göra sådant själv, lite som att jag var ett barn och de vuxna var tvungna att prata i mitt ställe, dock var det bäst så, det visste jag ju. Business var fortfarande något som skulle ta lång tid att lära sig.

När Scooter kom tillbaks gick vi mot hissen och han berättade all information han hade fått som jag behövde veta.

De fyra översta våningarna var bokade av crewet och hela översta våningen var min egen.

Några timmar senare hade resten av medlemmarna i ”Believe Tour Teamet” anlänt till hotellet. Jag hade även låtit flyga hit Chaz och Ryan skulle komma någon gång nästa vecka.  Med en knackning på dörren och en välkänd röst utanför, öppnade jag dörren för Alfredo, Chaz och Lil Za.

-       Hey, Bro! Chaz omfamnade mig i en kram.

Efter ett långt samtal med dem alla tre bestämde vi oss för att gå ut på balkongen och säga hej till fansen.  Bara jag öppnade balkongdörren lite hördes skriken igen ned i från gatan.  Fler och fler människor anslöt sig till den skrikande gruppen och jag fiskade upp mobilen ur fickan för att ta en bild av dem.

- Ey, Justin, kan vi inte göra en instagram video?

-Hehe, jo visst.

Med några knapptryckningar på skärmen visade ikonen ”film” i instagram kameran och jag höll in knappen för att spela in mig själv och mina vänner.

Med ens jag postat videon och sedan uppdaterade sidan hade den över hundra likes.

-       Det e så sjukt! Utbrast Alfredo, likadant varje gång ”famous boy” hur gör du?

-       Haha, just my swag!

-       HA. HA mycket roligt, svarade Fredo med en fånig min.

Visserligen hade de andra killarna också många följare men dem skulle aldrig slå mina siffror.

Just då ringde min telefon, något den inte gör ofta och bildskärmen visade att det var Scooter som ringde. Lazy ass, kan inte ens komma upp och säga vad han vill, hehe.

-       Vad är det?

-       Vi behöver få ut dig snart, bakvägen blir säkrast. Jag vill ha dig i receptionen om 30 minuter, okej.

-       Yup boss, skojade jag.

-       Seriöst Justin, du behöver vara här då, det är lite stressigt idag, så se till att hinna.

-       Det ska jag, cya.

 Jag tryckte av samtalet och berättade planerna för killarna.

-Justeja, jag glömde att berätta det för dig Justin, men Selena kommer och kollar.

- Skojar du med mig?

- Nepp, sa han och poppade p:en extra mellan läpparna.

Jag hade inte träffat Sel sedan gången jag var hemma hos henne och vi beslutade oss för att bara vara vänner, eller rättare sagt hon beslutade och jag gick med på det hela mycket motvilligt.  Det hade blivit sent och hon hade om ännu mer motvilligt låtit mig stanna över natten. I soffan.  Jag hade inte sovit en blund när hon på morgonen steg upp, det hade varit svårt nog att hindra mig själv från att gå upp till hennes rum, krypa ner bredvid henne mellan lakanen och än en gång fått känna hennes friska blommiga doft.

Men jag visste att det bara skulle bli värre då och att hon avisade mig fullständigt skulle vara tusen gånger värre än ”the friendzone”.

Alla tre killarna visste hur jag reagerade vid tanken på att hon skulle komma och Lil ZA gav mig en broderlig klapp på axeln.

-Det kommer att gå bra Justin, ta det lugnt.

Jag kände hur stel jag blivit och slappnade bara av en aning vid hans ord.

Några månader tidigare hade även jag och Chaz haft ett litet bråk om just Selena och i vår dumhet postat våra arga ord till varandra på twitter. Detta hade skapat kaos i hela ”Biebervärlden” och Några dagar senare tog vi bort tweetsen. Vi hade pratat över telefon senare och accepterat varandras tankar och ord.  Det hela handlade om hur Chaz (när jag och Sel fortfarande var tillsammans) inte tyckte att Selena var bra för mig och hela tiden vägrat att komma och träffa henne eller prata med henne. Jag hade inte förstått då att han bara ville skydda mig som den bror och vän han var till mig, utan trott att han var avundsjuk på vad vi hade.

Han hade kommit över det hela han med och accepterat Selena som min flickvän en vecka efter bråket.

Nu gav han mig en snabb blick, som förklarade att det skulle gå bra och jag slappnade av ännu lite till. Med mina vänner vid min sida kändes det hela en smula lättare.

30 minuter senare och nere i receptionen gick vi tillsammans med ordningsvakterna ut igen. Denna gång ned i ett garage, bakvägen. Det gick lätt att komma in i bilarna, men när garageportarna öppnades blev det hela mycket svårare. Hundratals tjejer väntade utanför och fast flera poliser och vakter föste dem undan hindrade det inte fansen från att springa efter bilen så fort vi kommit ut. Ansikten, skyltar och mobiler tryckets upp mot de mörkt tonade glasrutorna på bilen, för att få den minsta skymt av..aa, jag antar mig. Hade dem varit färre hade jag rullat ned rutan en liten bit för att låta dem ta min hand, men de var alldeles för många för att något sådant skulle fungera och därför lät jag rutan stanna uppe.

Globen var arenans namn. Mitt i stan låg den där som en stor golfboll, lika vit och rund. Sverige hade kanske inte bästa vädret, men arenan var super häftig.  Chauffören körde in oss på en parkering bakom arenan där det sedan bara skulle bli en kort väg som jag vistades utomhus.

-       Vad heter staden nu igen, frågade jag Chaz. Jag menar, han var ju bra på sånt där, hade gått i skolan länge och lärt sig sån skit. Inte för att jag inte hade gått i skolan, jag hade ju fått hemskolning, kanske bara inte lika seriös;)

-       Stockholm tror jag, svarade han.

-       Aa, så var det nog! Det kände jag igen.

Inne i arenan såg det dock likadant ut som i alla andra arenor. Långa korridorer med ett flertal loger och rum längsmed väggarna. Min livvakt stannade utanför en dörr som hade en skylt med texten ”JUSTIN BIEBER- dressing room” Han låste upp och jag gick in. Där fanns allt jag behövde kläder, skor, smink, hårprodukter och självklart en stor skål med Swedish Fish, vad annars när man befinner sig i Sverige.

Efter ett tag kom fyra stylister in i rummet och det jobbiga började. Att sitta still var inte riktigt min grej. Efter ungefär en timmes fixande med både makeup och kläder var jag färdig. Jag kommer ihåg hur konstigt det hade känts i början av min karriär att bära smink när jag uppträdde eller besökte galor och photoshoots, jag menar, det är ju ”tjej stuff” men nu hade jag vant mig och förstått att om jag fortfarande ville se bra ut efter några låtar och en hel del dansande skulle jag behöva de där lagren med puder.

I helvita kläder begav jag mig sedan guidad av en vakt genom byggnaden för att hitta min plats bakom scen. Där stod de, hela crewet och väntade på att vi skulle göra vår lilla ramsa, en rutin som hade fått följa med sedan början. Plötsligt såg jag henne, mitt bland de andra crewmedlemmarna. Hon verkade avslappnad tillsammans med mina vänner och för en snabb sekund tänkte jag att det är här hon hör hemma, tillsammans med mig och personerna jag älskar, hon är ju en av dem jag älskar mest. I det ögonblicket vände hon på huvudet, det långa mörka och vågiga håret kastades bakåt och hennes mörkt bruna ögon tittade vänligt in i mina.

-       Hej Justin.