Tidigare:Vi
hängde av oss våra kläder i hallen innan vi, trötta som vi var,
släpade benen efter oss i trappan. Jag sminkade av mig och borstade
tänderna snabbt innan jag kröp ner under täcket och in i Liams
famn. Han mumlade något i sömnen när jag tyckte mig lite närmare
honom. Han var så fin och såg så oskyldig ut där i sängen.
Tillslut somnade jag bredvid Liam,
men
i tankarna var jag någon helt annan stans.
Ashley
Jag smög med lätta fötter upp ur
sängen jag precis legat i och som Liam fortfarande sov tungt i, drog
på mig en t-shirt och ett par träningsbyxor så tyst jag kunde och
trippade på tå nedför trappan. Jag ville inte väcka Liam. Dels
för att det hade blivit sent kvällen innan men också för att jag
behövde få komma ut själv, rensa tankarna lite.
Med fötterna i joggingskorna, håret
uppsatt och lurarna i öronen, sprang jag ned för grusgången till
huset och bestämde mig för slingan genom skogen.
Liam
När jag vaknade var platsen bredvid
mig i sängen tom. Jag antog att Ashley hade tagit en joggingtur och
fick det bevisat när jag läste lappen hon lämnat på köksbordet.
Ute och
springer
Puss Ashley <3
OBS! Gör te
till mig med ;)
Jag lät lappen ligga kvar och satte på tevatten till oss båda,
bredde mig ett par ostmackor och satte mig framför tv:n.
När dörren öppnades i hallen hade jag inte en tanke på att det
kunde vara någon annan än Ashley och blev därför minst sagt
förvånad när det var hennes mamma som mötte min syn.
Att jag inte bar något på överkroppen var fortfarande, efter två
månader tillsammans, pinsamt.
- Godmorgon Liam!
- Ehh, godmorgon Mrs. Roach. Jag ska bara, jag blickade ner mot min klädsel och sedan lite flackande mot trappan, aa, duvet.
- Gör du så. Mrs. Roach, eller Kelly som hon hette i förnamn, kunde inte dölja sitt leende och jag skyndade mig med sammanbiten min till övervåningen.
Vi, jag och Ashley, hade, vad jag visste, inte planerat något
särskilt idag och det fick räcka med ett par mjkukisbyxor och en
tröja.
När Ashley kom hem hördes hennes flåsande andhämtning ända upp
till mig och jag gick ner för att möta henne.
Ashley
Väl hemma igen var jag helt slut, fast på ett skönt vis. Jag drog
av mig skorna och tryckte av spellistan jag hade haft på medan jag
sprang. När jag tittade upp igen stod Liam framför mig och vid
mötet av hans mörkt bruna ögon och breda leende kunde jag inte
förstå hur jag ens för en sekund, gett mig tid att tänka på
Alex.
- Hej älskling. Liam drog in mig i en mjuk kram.
- Ush! Jag är svettig jue! Utbrast jag med skratt i rösten och försökte vrida mig loss.
Liam släppte mig inte utan lutande huvudet ännu lite närmare mitt.
- Perfekt, då kan vi duscha tillsammans, viskade han sådär sexigt blygt som bara han kunde.
Jag fnös men märkte att kinderna blev, hur det nu gick till,
varmare än vad dem redan var vid tanken.
En harkling avbröt oss mitt i omfamningen och mammas ansikte kikade
fram. Jag drog mig, ärligt talat motvilligt, ur Liams kram och
kramade därefter om mamma.
- Hade ni kul igår, frågade mamma när vi alla tre med varsin kopp te, 30 minuter senare och efter en lång dusch, placerat oss kring det lilla bordet i köket.
Jag kände mig lite besvärad vid samtalsämnet och det verkade Liam
också göra, som nu stelnade till lite där han höll mig i handen
under bordet, men svarade att det hade varit helt okej.
När mamma, efter att teet var urdrucket, frågade om vi ville följa
med in till stan, var vi båda ganska överrensa om att vi hellre
stannade hemma och tog det lugnt efter gårdagens festande.
Hon lämnade huset och vi gick upp till mitt rum igen.
Jag satte mig på sängen och Liam var just till att sätta sig han
med, när han plötsligt hejdade sig.
-Du asså... jo, eller, du fyller ju år om en vecka och det e så
att, euhm...
- Vad? Liam kom igen, säg! Jag blev genast både entusiastisk och nyfiken när han drog upp min 17 födelsedag, så som jag hade längtat, jag menar Liam hade redan fyllt arton och jag var fortfarande bara en liten plutt.
- Okej, men du får...okej, vänta lite.
Han vände sig om och tog upp något från golvet. Jag lutade mig
försiktigt fram över sängkanten, vad var det han...gitarren?
Liam brukade inte spela när vi var ensamma. När vi var med vänner
eller på musiktimmarna och så, spelade han gärna men när jag då
och då försiktigt frågade om han kunde spela för mig, fanns där
alltid en massa ursäkter till varför det inte passade men nu hade
han tydligen bestämt sig för att det var dags.
- Jag har skrivit en låt och aa, som du kanske förstår är den till dig. Jag hade inte tänkt att spela den för än på din födelsedag, men tanken på att alla, med alla menade han våra närmsta vänner, skulle få höra på, kändes bara inte rätt.
En låt? Till mig? Jag kunde knappt tro det, Jag kände hur tårarna
trängde fram ur ögonen redan innan han börjat spela och när låten
var slut var hela mitt ansikte vått av tårar.
Liam tittade på mig för första gången sedan han börjat sjunga
och blicken var både intensiv och allvarlig. Länge tittade han bara
på mig innan han öppnade munnen.
- Jag älskar dig Ashley.
Efteråt var allt jag kunde tänka på hur snabbt vi fått av oss
kläderna, hans varma kropp mot min, trevande händer och djupa hårda
kyssar.
Vi låg med ansiktena mot varandra och Liam smekte tryggt och
långsamt min nacke ner till mitt ryggslut. Jag rös av välbehag vid
beröringen och han kysste mig igen.
Jag kan svära på, och jag menar det, mitt hjärta, att det inte
finns någon som kan kyssa som Liam. Hans tunga som varsamt letar sig
in i ens mun, alldeles fjäderlätt smakar på ens läppar och som
sedan blir allt hårdare och fastare. Små nafs här och där innan
kyssarna åter igen blir slukande och lustfulla.
Jag smekte med fingertopparna över hans sammetslena och mjuka
läppar.
- Hur kunde jag få någon som dig?
- Hur du kunde få någon som mig? Hur du kunde vilja ha någon som mig tror jag allt att du menar. Liams leende blev bredare.
- Jag älskar dig med.
och jag vet verkligen inte varför kommentarerna fick punkter framför istället för talstreck.
Jaja, detta är bara ett mellan kapitel, så "don't judge too hard" ;)
Pussochkram
Komentera!:)
