Just you-Hockeyguy-kap.1

Madeleine

Jag vaknar inte av att min klocka ringer denna morgon, utan av min sexåriga lillasyster Maya studsar upp och ner, med ett leende som sträcker sig från det ena örat till det andra och ropar att jag måste vakna, vilket jag inte alls måste eftersom att det är helg, i sängen där jag ligger och sover.

Vad i helvette håller du på med? Jag drar fram kudden jag fram tills nu vilat huvudet på och kastar den på henne.

-      Aj! Vad gjorde du sådär för?

Leendet försvinner från hennes läppar, men jag tycker inte ett dugg synd om henne. Vad är det för fel på småungar som inte fattar att det är för tidigt att gå upp klockan åtta en lördag.

-      Gå ut ur mitt rum, jag sover!

-      Det gör du ju inte alls och förresten är Liam här.

-      Va? När kom han?

Maya börjar fnittra.

-      Jag visste att det skulle funka. Hon hoppar ner från sängen och jag hör henne tala om för mamma, att jag är ”såå” kär i Liam.

Det är ingen ide att försöka somna om, så jag sätter mig upp och sticker ner fötterna i mina rosa fluffiga tofflor, innan jag går ut i köket för att bre mig en macka. Mamma vänder på huvudet när jag kommer in i köket också hon har ett retsamt leende i fejset.

-      Så om du nu är ”såå” kär i Liam varför tar du inte och bjuder över honom på middag ikväll då? Vi har ju knappt fått se honom.

-      Lägg av, dessutom ska Liam på träning, så det går inte.

-      Det var ju synd, en annan dag kanske?

Egentligen är det bara halva sanningen. Liam ska träna med hockeylaget, men det är mitt på dagen och han hade säkert haft tid att komma över, men ärligt talat vill jag mycket hellre gå hem till honom och mysa ikväll. Jag mumlar fram ett ”mm” till svar.

Jag stänger dörren och lämnar huset bakom mig. Suss hade smsat mig att hon och Vera skulle till Jocke och att jag kunde fråga Liam om han ville hänga med. Jag antog att Sofie och Zac skulle vara där också.

Visst, Zac var helt okej, men Sofie mer irriterande än vad vi (jag, Suss och Vera) orkade med. Hon visste om att både jag och Liam och Vera och Jocke var tillsammans, ändå kunde hon inte låta bli att alltid sitta lite för nära killarna, krama dem lite för länge, skratta åt saker de sa som ingen annan skrattade åt och bete sig fejkat trög och lättflörtad, jag vet att det är fejkat eftersom att jag, till skillnad från resten av mina lyckat lottade vänner, går i samma klass som henne,

Jag bestämde mig för att strunta i Sofie och slog nu in numret till Liam istället. Ett par signaler gick fram innan jag hörde hans fina röst i andra änden.

-      Hej Älskling! Vad händer?

-      Hej! Suss undrade om vi ville komma över till Jocke, de andra ska dit, asså bara om du känner för det.

-      Visst, det låter bra, ska bara ta på mig lite kläder först och kanske fixa en macka eller nått, kan jag komma till dig sen?

-      Jag är redan ute, jag kommer till dig istället, okej?

-      Sure! Vi ses snart då. Puss.

-      Puss puss.

Jag lät mobilen glida ner i fickan på den mörkblå höstjackan jag köpt igår och promenerade i hyfsat rask takt mot Liams hus.

Liam

Det knackade på dörren och jag sprang ned för trappan med tröjan, som jag inte hunnit sätta på mig, hängandes över axeln.

-      Hej!

Madde hängde av sig sin jacka och jag närmade mig henne. Hon lade sina armar runt min nacke innan hon pressade sina läppar mot mina. De särades och smaken av henne gjorde mig lika pirrig som när jag kysste henne för allra första gången.

-      Jag har saknat dig, lyckades jag få fram efter att ha avbrutit kyssen.

Hon log.

-      Vi sågs igår.

-      Jag vet, och jag har saknat dig ända sedan du klev ut genom dörren där.

Hon pussade mig lätt på pannan, för att sedan putta mig lite lätt i bröstet.

-      Gå och fixa din macka nu.

-      Jaja, jag ska.

-      Och glöm inte tröjan! Även om jag gärna skulle föredra dig utan, vill jag inte att de andra ska se dig så här.

-      Nähä? och varför inte? frågade jag med överdrivet undrande röst och ett med ett skämtsamt flin.

-      För det första, kommer de inte att kunna slita sina blickar och för det andra kommer Sofie inta att kunna slita sina armar.

Hon lade armarna i kors och försökte se sur ut. Det lyckades inte. Jag skattade till.

-      Varför gillar du inte henne? Hon e ju schyst!

Madde ryckte på axlarna.

-      Äh, jag vet inte. Hon är väl bara för mycket antar jag.

-      Jaha, okej. Vill du också ha en smörgås? undrade jag.

-      Ne, jag åt hemma, men skynda dig nu! Jag sa till Suss att vi skulle vara där om en halvtimme och det har redan gått en kvart.

-      Ajaj kapten! Jag ställde mig i honnör och hon brast i skratt.

Gud, vad jag älskade det skrattet. Som kluckande små vågor, längst inifrån hjärtat.

 Jag satte på mig tröjan och bredde snabbt en macka. Jag tog ut apelsinjuicen från kylskåpet

och drack ett par klunkar direkt från paketet.

Madde hade tagit på sig både jacka och skor igen, när jag kom ut i hallen.

-      Snygg jacka! Är den ny?

-      Tack! Ja, jag köpte den igår, när jag var med Suss inne i stan.

Jag stoppade ner fötterna i mina skor och istället för en jacka drog jag hockeylagets hoodtröja över huvudet.

Det var kallare än vad jag hade trott att det skulle vara, det var ju trots allt oktober, men Maddes hand var varm och torr i min.

Vi stod på trappen till Jockes hus och väntade på att någon skulle komma och öppna. Vi möttes av en glad Zac, som genast välkomnade oss in.

Jag gjorde ett handslag med honom innan han gav Madde en lätt kram. 

-      Vi spelar tv-spel, joina oss om ni vill.

-      Gärna. Svarade jag och tog Madde i handen.

Madelene

I Zacs vardagsrum luktade det chips och cola och allihop låg utstäckta i familjen Ripperts soffa.

-                         Nämen! Är det inte turteduvorna som har kommit på besök? Utropade Suss med ett brett flin, samtidigt som hon tog sig ur soffan för att ge oss varsin kram.

-                         Ha ha! Jätte kul. Svarade jag ironiskt.

Jag insåg att bara en av oss två skulle få plats i soffan där nu Suss slagit sig ner igen och med en andra blick på allesammans förstod jag att den som skulle sätta sig ned, skulle bli tvungen att göra det längst ut och få Sofie, som jag hade anat skulle vara här, bredvid sig.

Snabbt släppte jag Liams hand och sprang fram mot soffan för att sedan dimpa ner i den.

-       Yes! Så går det när man är en snigel. skrattade jag.

Liam försökte se ledsen ut genom att pluta med underläppen.

-       Vart ska jag sitta nu då?

-       Du får sitta på golvet och hålla om mina fötter.

-       Jaa! Hans ansikte sprack upp i ett ”jätte smile” och han satte sig ned framför mig på golvet.

Vera och Jocke spelade tv spel och hade hälsat med varsin kort vinkning, nu var de helt inne i spelet igen.

-       Men hallå! Kan du inte låta mig vinna en endaste gång? Vera tittade anklagande på Joakim.

-       Förlåt för att du är så himla bra på att köra in i väggarna då! Jocke svarade med ett minst lika irriterat svar tillbaks.

Vera lade ifrån sig spelkontrollen och lutade sig tillbaks.

-       Äh, jag vill ändå inte spela mer. Suss såg sin chans.

-                         Min tur! Hon greppade kontrollen och spelet fortsatte. 

-                         Hon skrattade så där högt och falskt när hon förlorade ännu en omgång och klappade om

Jockes rygg.

Vera reste sig ur soffan.

-       Jag måste gå nu. Hade bra, vi ses!

Det syntes på henne att hon hoppades på någon sorts reaktion från sin pojkvän som hade ögonen fästa på skärmen, men han mumlade bara ett ”hejdå” utan att släppa blicken. Inte konstigt att hon blev ledsen.  Jag följde henne ut till dörren.

-       Varför är han sån? frågade hon mig när med ett hopplöst yttryck.

-       Jag vet inte, men vad jag vet är att jag verkligen har något emot Sofie.

-       Den jävla…

-       Sch! inte så högt. Avbröt jag henne.

-       Förlåt, jag är bara så trött på hennes fjäskande.

Jag nickade instämmande och gav henne en lång kram. Jag stängde dörren om henne och gick tillbaks till de andra.

Mobilen visade att klockan var tjugo i två och jag var tvungen att gå fram och stänga av Tv:n, där nu Liam och Zac spelade, för att få någon reaktion.

-       Men vafan Madde! Utropade Zac. Vi var mitt uppe i ett spel.

-       Jag vet men Liam har hockeyträning om mindre än en halvtimme, ville bara påminna, min blick fästes menande på Liam.

-       Shit! Det hade jag glömt, ses en annan gång!

-       Hejdå!

De som fortfarande var kvar vinkade åt oss och vi lämnade huset bakom oss.

Jag frös där jag satt på läktaren och var hyfsat glad över att träningen var slut. Liam åkte fram till mig och jag gick ned för att möta honom. Han lyfte av sig hjälmen och hans panna var blöt av svett. När han andades kom ånga ur hans mun och kinderna var rosiga. Jag sträckte mig över rinken och när våra läppar möttes blev jag varm i hela kroppen.